vår/vintern har bjudit på Barcelona, Thailand och lite för mycket snö. men nu börjar våren på allvar bosätta sig både i form av tussilagos i rabatten och ett leende på mina läppar.

en månad sen sist, och vad ska man säga?

sjutton dagar sen sist, den allra tyngsta perioden är förbi och just nu är jag halvvägs mot något jag trodde var en omöjlighet. i övrigt tänkte jag påbörja ett nytt liv nästa vecka, nyttighet och träningslöften som ska hållas, kan behövas såhär innan thailandsresan. en spännande utmaning för lilla olivia som fastat i sockerträsket och inte tar sig upp.

då mars tar vid, då kommer inget i hela världen kunna göra mig ledsen/nedstämd/stressad/ångestfull/trött/nervös. just nu lever jag på vetskapen att det kommer bli så. det blir bra. bäst.

förlåt till er tappra själar som gömmer er bakom siffran 12 i besökstatistiken, det är verkligen inte min mening att göra er besvikna, men jag har för tillfället inget intresse alls att skriva, befinner mig fortfarande i holiday-mode vilken gör mig lite missanpassad till vardagen som utspelar sig runt omkring. vet inte om detta är slutet för min blogg med världens.krångligaste.bloggnamn men hur som helst så kommer den finnas kvar av den anledning att många minnen vilar tryggt bakom mitt lösenord, som stöd när hjärnan vägrar att samarbeta.

näe, som rubriken lyder så är det inte bara min kamera som gått i ide(läs förra inlägget), även denna blogg verkar vara en sjusovare. men trots otaliga timmar kämpande med att få till bra/roliga/rörande/ironiska inlägg här förut så intresserar det inte mig lika mycket längre. att lägga ner känns som waste of time, men vi kan väl låta den sova ett tag till i alla fall? bra, då säger vi godnatt så länge.

åh vad jag önskar att jag hade ett liv. jag har inte använt min kamera sen mitten av oktober och det gör ont i mig att veta att jag aldrig kommer att ha några bilder att luta mig tillbaka på då minnena inte lyser i lika klara färger längre. 

sist jag använde min nu sovande nikon såg träden ut såhär och värmen var ett faktum

mitt rum är nu, efter drygt två veckors misär (såg på riktigt ut som att det bombats och krigats där inne), återställt till ett beboeligt ställe. För det belönar jag mig själv med en fika på stan med två finisar. 

ja, ungefär så ser läget för dagen ut. ses nästa år eller nått

ja, snön kom ju tillslut och minusgraderna med den. men ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt varför jag längtade efter snö. isen ligger dessutom där under och lurar vilken gör det meningslöst att använda min käraste ägodel (bicicleta) eftersom det går lika snabbt att gå. sen vet jag inte riktigt om jag fått mer julkänsla bara för att det är lite vitt på marken, det enda det känns som att jag fått är köldskador. men, nu ska jag väl inte klaga, det är ju i alla fall fint!

glöm det jag skrev i föregående inlägg, nu är jag återigen stressad trots att jag kanske inte ens behöver vara det. det kan ha att göra med det faktum att jag inte fått pussa på min prins på ett tag eller så beror det helt enkelt på att jag är så less. det lär ju märkas snart iaf

är ovanligt avslappnad trots en massa plugg som lurar bakom varenda hörn, lyssnar på melissa horn och mår bra för att skoldagen redan tagit slut.

trots stora svårigheter att hålla ögonen öppna och hjärnan på rätt plats i rätt tid, så har jag överlevt dagen såhär långt. morgonen startade 07.40 och 08.10 var jag på skolan, dagen har därefter segat sig fram och efter körlektionen 16.00 var jag helt utmattad. nu skrivs det pm och tränas på tal för fulla muggar och sen ska jag mysa ner mig bredvid han från bibeln som är fin från topp till tå, inifrån och ut. ♥

igår under pizzabak och chokladsåsmisslyckande lärde jag och carro oss att ett pizzakit för 6-8pers lätt går ner i våra magar och att en chokladsås inte smakar underbart utan socker. Vi fick även besök av min älskling och när idolerna gjort sitt och andrés resa slutade jublade jag inombords (tål inte hans "ha sex med kameran-blickar").